För ett tag sen så var jag i kontakt med ett konsultbolag
angående ett uppdrag, och i feedbacken kallade de sina anställda resurser. Jag
vred lite på mig när jag läste om deras så kallade resursbehov, det kändes verkligen
inte alls bra. Det är som de engelska orden ’head count’ och 'asset' som jag inte alls
gillar.
När man kallar människor resurser så tänker jag på
Taylorism. Det var Frederick Taylor som uppfann många av idéerna om hur effektivisering
funkar i fabriker, och många har kopierat hans tankar när dom jobbar med
människor.
I Sverige där typ varannan människa mår dåligt, är
deprimerad eller utbränt så tror jag en av de värsta sakerna man kan göra är
att kalla folk resurser, som att dom inte finns, inte spelar någon roll och att
dom går att byta ut. Det låter som att en resurs är något som man kan ersätta,
och sen fortsätta som vanligt.
Utan människor så finns ingenting i en organisation. Det
är samspelet mellan människor som till stor del bidrar till effektiviteten.
När jag jobbade med ett stort projekt i London för några
år sen så hade jag ett team med fyra personer som hjälpte till. Alla hade olika
nationaliteter, och det var jag som delegerade vad som skulle göras.
Projektet var en av mina bästa ledarskapslektioner
någonsin. Hela teamet var nya inför uppgiften, och några var mycket mer kvalificerade
på pappret än dom andra. Men det var två personer som gick lite väl långt
utanför ramen som kom med de bästa initiativen, inte dom med mest erfarenhet
eller fina referenser.
När jag tänker tillbaka så är det väldigt tydligt att det
inte skulle ha fungerat särskilt bra om jag gick in med en förutfattad ide och
såg på mitt team som resurser. Dom var människor som gjorde så gott dom kunde
med den energin som vi kunde uppnå tillsammans. Jag hade ingen aning om att dom
som bröt mot ”reglerna” som jag hade satt upp skulle komma med dom bästa
förslagen.
Helt klart var att allas arbete var en stor tillgång och
att det var ”magin” med gott, klart och tydligt samarbete som gjorde att
slutresultatet blev så bra. Sen så undrar jag hur bra ett pappers CV verligen är, hur kan man klämma in ett helt liv där? Antagligen borde de flesta CVn ha en stämpel över sig som säger "klysh-varning".
Det kanske är jag som LondonSvensk som är extra känslig
för vissa ord och hur dom används, men jag skulle verkligen inte uppmuntra
någon att kalla sina kollegor eller anställda för resurser. Tror att finns
bättre ord i det svenska språket, om inte så får vi uppfinna några.
Ha en härlig dag!
Sofie
No comments:
Post a Comment